Hur bra är psykoterapi?

År 1980 gjordes den första stora metaanalysen (sammanställning av ett stort antal studiers resultat) av 475 kontrollerade psykoterapistudier av Smith, Glass & Miller. De kom fram till att den allmänna effekten av psykoterapi är väl visad. Medeleffekten av psykoterapi blev 0,85, det vill säga att vid behandlingens slut är den som fått psykoterapi bättre än 80 % av dem som inte fått behandling. Därefter har metaanalyser bl a gjorts om korttidsterapier av Svartberg & Stiles (1991) och Crits-Cristoph (1992) (se t ex INSIKTEN 1994:5 och 1996:2).
I psykoterapiforskningens standardverk, Handbook of Psychotherapy and Behavior Change (Bergin & Garfield, 1994, 4:e utgåvan), redovisas positiva resultat internationellt av psykoterapi inom alla de dominerande psykoterapeutiska inriktningarna.

Professor Johan Cullberg presenterade 1995 på uppdrag av Stockholms läns landsting en utredning Att prioritera för psykoterapi. Han går också igenom studier av resultat av psykoterapi och konstaterar att resultaten av den allra första metaanalysen 1980 i stort sett verkar stå sig även i senare metaanalyser.

Professor Bengt-Åke Armelius, Umeå, har gjort en sammanfattning av det aktuella forskningsläget beträffande psykoterapiresultat i INSIKTEN 1992:2. Utifrån ett stort antal undersökningar kommer han fram till följande sammanfattning av resultat av psykoterapi: C:a 90 % blir mycket eller ganska mycket bättre, c:a 10 % blir oförändrade varav c:a 2 % sämre.

En forskningsöversikt av effekter av lång psykoterapi och psykoanalys har gjorts av Bárány, Sandell och Schubert. Författarna konstaterar att ett positivt samband mellan terapilängd och terapiutfall är väl belagt. I de ännu relativt få undersökningar beträffande psykoterapi och psykoanalys som varat i minst två år rapporterades god eller mycket god förbättring hos 60–90 %.

En svensk undersökning av resultat av långtidspsykoterapi och psykoanalys som finansierats med Dagmarmedel hos privata vårdgivare har nyligen presenterats av Sandell & Schubert (1997). Goda resultat uppnås för båda grupperna och de förbättras ytterligare under den 3 år långa uppföljningstiden.

Psykoterapi har också givit påfallande goda resultat för patienter inom primärvården och för patienter inom kroppssjukvården (Sandell & Broberg, 1995). Under de senaste åren har flera framgångsrika svenska projekt rapporterats t ex Psykoterapi till primärvårdspatienter (INSIKTEN 1994:1), Psykosomatiskt behandlingsteam knutet till primärvården och psykiatrin (INSIKTEN 1994:2) och Livskrisprojektet (INSIKTEN 1996:5).

Kliniska effekter och kostnadseffektivitet vid psykoterapi har sammanställts för American Psychiatric Association 1997 (Gabbard & Lazar 1997) efter en specialartikel i The American Journal of Psychiatry. Forskningsresultat tyder klart på att psykoterapi har effekt och lönar sig samt att kostnadsfri psykoterapi inte missbrukas. En svensk översättning med en referenslista finns nedan.

För det brittiska hälsodepartementet har nyligen gjorts en sammanställning av psykoterapiforskningsresultat för olika slags patienter (Roth & Fonagy, 1996). Den visar psykoterapins breda användbarhet vid olika tillstånd. Jämförelse görs också med effekten av behandling med olika slags psykofarmaka. Ofta är psykoterapi att föredra eller någon form av kombination.

I Spri:s och Svenska Psykiatriska föreningens 1997 utgivna riktlinjer för utredning och behandling av olika psykiatriska tillstånd finns nu psykoterapi regelbundet med som rekommenderad behandling.

Referenser
Armelius, B-Å. (1992) Psykoterapi under 1990-talet. Insikten 1992:2, s 4–15.
Bárány, A-S, Sandell, R, Schubert, J. (1993) Effekter av lång psykoterapi och psykoanalys – en forskningsöversikt. Stockholm: Stockholms läns landstings Psykoterapiinstitut (Rapporter från PI Nr 6)
Bergin, AE & Garfielfd, SL. (1994) Handbook of psychotherapy and behavior change. New York: Wiley & Sons
Cullberg, J. (1995) Att prioritera för psykoterapi – En utredning för Stockholms läns landsting. Stockholm:HSN-staben.
Gabbard, GO, Lazar, S, Hornberger, J & Spiegel, D. (1997) The economic impact of psychotherapy: A Review. The American Journal of Psychiatry 154:2 s 147–155.
Lejonqvist, H. (1993) Psykoterapi till primärvårdspatienter. Insikten 1994:1 s 44–49.
Roth, A & Fonagy, P. (1996) What works for whom? A critical review of psychotherapy research. London: The Guilford Press.
Sandell, R & Broberg, J (1995) Effekter av psykologisk behandling på sjuklighet och sjukvårdskonsumtion Stockholms läns landstings Psykoterapiinstitut (Rapporter från PI Nr 9)
Sandell, R & Schubert, J (1997) Utfallet av psykoterapi och psykoanalys (UPP) – en utvärdering av psykoterapier och psykoanalys hos privata vårdgivare som är finansierade med det särskilda rehabiliteringsanslaget. Insikten 1997:3, s 55–59.

Källa Insikten – Riksföreningen Psykoterapicentrum